Det är en konst att formulera sig i skrift. Det är inte alla som klarar av att ens lära sig att få ner något någorlunda läsbart i ett dokument. Det finns en handfull olika nivåer på färdigheter inom skrivande som jag ser det. Nedan tänkte jag gå igenom dessa.
Den nödtorftige
Den nödtorftige kan helt enkelt inte skriva ordentligt. Jag skriver inte detta med någon dömande ton, men denne har helt enkelt inte varit tillräckligt uppmärksam på svensklektionerna. Språket innehåller ofta mycket förkortningar, dialektala inslag och slang som finns att hitta i msn-konversationer eller på sociala medier. Meningsuppbyggnad existerar inte och skiljetecken, är på sin höjd ett frågetecken. Exempel: ”tja man äru på å gå te affärn sen ja ska köpe kåla till fredas myset”.
Särskrivaren
Särskrivaren är lite mer komplex än den nödtorftige. Men här syftar jag till den lägre nivån av särskrivare. I allmänhet så ligger särskrivaren på en lite högre nivå än den nödtorftige, men en del drag är likartade. Stavningen är ofta dålig, skiljetecken i någon högre utsträckning existerar inte och så vidare. Med lite koncentration så kan man förstå vad som menas, så helt kört är det inte. Men ofta smyger sig dessa förbannade särskrivningar in i meningarna. Lite beroende på bristande skrivkunskaper och lite beroende på att särskrivaren ofta ser amerikanska filmer och serier. I engelskan är mer eller mindre allt särskrivet. Särskrivaren, har jag märkt, är också argare än gemene man. Exempel: ”Jag är så jävla skit arg på dum huven som jämt snackar så mkt skit snack”.
Svenssonbloggaren
Svensson är generellt ganska duktig på att få ner text. Det slinker in en och annan särksrivning här och där men det går an så att säga. Det finns två typer av Svenssonbloggare, en bättre och en sämre.
De bättre skriver väldigt allmänt och med ett helt okej ordförråd. Stavningen är bra. Ofta handlar texterna om vardagen, varken mer eller mindre. Den lite sämre Svenssonbloggaren särskriver lite oftare och stavningen är sisådär. Grejen med dessa är att det finns en hel del där ute som har många bra tankar och formuleringar i huvudet men när de sedan försöker få ner det i text så blir det inte riktigt lika bra.
Akademikern
Akademikern är i de flesta fall riktigt duktig på att skriva. Kanske inte alla typer av texter, men denne har nödgats lära sig att föra sig ordentligt i skrift för att klara sin utbildning. Signifikativt för dessa är att ju längre tid som spenderats på högskola eller universitet, desto fler ”krångliga” ord smyger sig in i språket. Dessutom så skriver aldrig akademikern så att den kan anklagas för att ha antagit något utan grund. Till en början blir det lite löjeväckande då studenten egentligen inte förstår ord som man använder. Efter ett tag blir det lite pretentiöst när det överanvänds. Till sist försvinner det fördomsfulla mot akademikern och det blir istället tufft och imponerande. Exempel: ”Man skulle möjligen kunna anta att processen när protagonisten underförstått inser att antagonisten faktiskt är oskyldig, är komplex”.
Textgeniet
Textgeniet behärskar allt. Han eller hon kan få ett twitterinlägg att ge inceptionvibbar och djupa tankar. Det finns olika typer av genier. En del drar åt det poetiska hållet, en del är otroligt roliga att läsa eftersom det är så träffsäkert. Och så vidare. Det är nästan svårt att beskriva denna kategori eftersom de är just genier och man vet aldrig vad som ska komma ut från geniernas pennor. De är ofta väldigt nutidsorienterade och kommer med snabba komiska reflektioner av en samtidshändelse. De klarar av att fånga läsaren och få en häpnadsväckande igenkänningsfaktor. Ni som sett Solsidan förstår vilken typ av igenkänning jag syftar till. De mer poetiska gör något liknande, men istället så skriver de oerhört målande och bildligt. Många kan skriva med svårtydda metaforer som mest är logiska i dess egna huvuden, men geniet får oss att förstå, och känna oss medskapande i texten. Exempel: ”Dagen kändes varm och skön mot skinnet. Det var som att världen kastat ett mjukt täcke över våra lekamen bara för att visa oss att idag är en bra dag. Och som vi njöt den dagen”.